Gränskontrollerna suger

Så kom dagen då gränskontrollerna skördade det första offret på Aspekta. Liksom många andra Öresundsföretag får vi planera in en avtackning av en lovande medarbetare, en kul kollega och vän som nu har gett upp. Anledningen? Självfallet osäkerheten som gör all pendling över sundet till ett elände: kommer jag fram i tid? Hur lång tid tar resan? Kan jag planera något på min fritid? Går det att ha ett liv överhuvudtaget vid sidan om jobbet?

Jag förstår och respekterar beslutet. Jag hade själv inte stått ut i nästan ett helt år, utan hade kastat in handduken långt tidigare. Få saker gör mig nämligen så irriterad som när andra inte visar respekt för min tid. Och när jag tänker på gränskontrollerna, som är konstruerade på ett sätt som tydligt visar på total brist på respekt för tusentals individers vardag, liksom på bristande insikt om och intresse för de konsekvenser som drabbar en väl fungerande region, ja då är ordet ”irriterad” bara förnamnet.

Men behövs inte gränskontrollerna? Jo, sannolikt var de ett nödvändigt ont när de infördes, men de kunde ha gjorts enklare. För gränskontrollerna är så infamt konstruerade att man inte ens i det gamla DDR hade kunnat åstadkomma en mer tidsödande lösning.

Och när de nu har varit i funktion i snart ett års tid går det ju inte längre att skylla på bristande kunskap om konsekvenserna. Det har ju – för ovanlighetens skull – skrivits spaltkilometer i nationella media om situationen. Flera tunga analyser har publicerats. Sydsvenska Industri- och Handelskammaren bedömer att kontrollerna kostar 1,5 miljarder i BNP-förlust. Nu senast analyserade Öresundsinstituttet effekterna av kontrollerna på uppdrag av länsstyrelsen och pekade på de trista effekterna – att pendlarna ger upp.

Det är tragiskt att det drygt 62 år efter den nordiska passunionen och drygt 21 år sedan Öresundsbron började byggas inte finns möjlighet att hantera frågan om gränskontroller på ett smidigt sätt i förhandlingar mellan Sverige och Danmark. Om inte två grannländer kan komma överens, så är det ju svårt att föreställa sig att 27 europeiska länder ska göra det.

Återigen är det nationalstaternas intressen som reser hinder för en logisk utveckling mot ökad integration och samverkan. Vad kan vi göra åt det? Hade den lokala och regionala nivån haft inflytande så hade gränskontrollerna kanske utformats på ett mindre skadligt sätt.

Foto: Håkan Dahlström