Livet efter hållbarhetsrapporten

 

Nyligen fyllde det som kallas Hållbarhetslagen ett år. Under året som gått har innebörden i denna diskuterats flitigt och många är överens om att det kommer att krävas en hel del arbete för att få fram den färdiga hållbarhetsrapporten. Detta beror säkerligen på att tydliga rutiner och metoder än så länge saknas, vilket också ligger till grund för regeringens reflektion i själva lagtexten – att kostnaden för att hållbarhetsrapportera förmodligen kommer att vara högre under de första åren.

Men trots kostnader och bristen på rutin och vägledning förväntas nu omkring 1 600 företag rapportera om sitt hållbarhetsarbete. En rimlig slutsats är att många nu i början kommer ta fasta på lagens ”följa eller förklara” princip, som tillåter att information utelämnas så länge en rimlig förklaring finns. På så vis skapas ett välkommet utrymme för att säga att man med anledning av lagen kommer att se över sina processer och utveckla riktlinjer på de aktuella rapporteringsområdena.

Med andra ord, en hänvisning till livet efter att hållbarhetsrapporten lämnats in.

Men i livet efter hållbarhetsrapporten, då rutiner och processer ska utvecklas och förfinas, är det lätt att juridik och formalia överskuggar det som faktiskt står i centrum för hållbarhetsrapporteringen. Det vill säga, att kommunicera företagets hållbarhetsarbete.

Värdet av Hållbarhetskommunikation ligger i att skapa förtroende genom att informera om sitt ansvarstagande på ett målmedvetet, öppet och ärligt sätt. Detta innebär att både berätta om styrkor såväl som förbättringsmöjligheter när det gäller hur resurser används, hur personalen behandlas, hur leverantörer kontrolleras och hur verksamheten påverkar samhället. Det innebär också att sätta hållbarhetsarbetet i ett större sammanhang, så att omvärlden förstår varför organisationen väljer att engagera sig, vad den vill åstadkomma och vilket värde arbetet ska leda till.

Ur denna synvinkel borde därför Hållbarhetsrapporteringen ses mer som en möjlighet än ett krav. Genom att tidigt tänka kommunikativt, kan organisationen stifta sig en bild över hur dess nya rutiner och processer ska bidra till att göra hållbarhetsarbetet värdefullt för omvärlden. En större öppenhet om organisationens viktigaste hållbarhetsfrågor stärker trovärdigheten och genomslagskraften i kommunikationen. Det bidrar till att omvärlden får en ökad förståelse för hur organisationen tar sitt ansvar, vilket både stärker förtroendet och ökar konkurrenskraften.